Idag har jag följt med min kulturella mamma på teater. Det var en föreställning om fröken Julie och jag var så trött så jag kände mig som den oallmänbildade tonåringen som följde med och satt med armarna i kors och tuggade tuggummi hela föreställningen. Men det var coolt för jag fick känna på hur det var att dö och det var ungefär som att få strålkastare kastade rakt i ansiktet och sen blev allt svart. Djupt jag vet, men just ikväll är jag ganska djup för efter kulturen drack jag och mamma cola och åt nachos i Kungshallarna och pratade om viktiga saker. Och som vanligt, något som varit en kvällrutin för mig de senaste åren är att lyssna på lugn tänk-musik och tända ljus och rökelse. Men för ovanlighetens skull låtsades jag att jag var med i en fransk film och badade skumbad i en vit handduksturban och nu känner jag mig lite som Nils Karlsson Pyssling och Bertil som har badat i sockerskålen.

Fick så mycket positiv energi av min mysiga kväll så jag städade i mitt nattduksbord också och hittade små saker som jag sparat från olika tillfällen i livet. Små fina minnen ifrån främlingar kan vara bland de bästa jag vet för i den översta lådan låg en tändsticksask som jag fick ifrån en romsk kvinna på hornsgatan en gång, vet inte varför men blev så himla glad över hennes lilla present. Och jag hittade jag ett brev med rökelse i som jag fick ifrån en konstnär i Berlin som hade en ateljé med säkert tio stycken ljusslingor i. Fanny och jag hade säkert gått upp för tjugo trappor när vi kom in i det lilla rummet som luktade så gott och tack vare den fina mannen fick jag med mig kuvertet. Sen har jag ju mitt önskepulver som jag fått ifrån den indiska kärleksgurun Amma. Det kan vara bland de ballaste jag gjort att träffa en Guru. Nu blev det tre saker, och en bild som gör mig lycklig: